Jag tog fram min nya jättekopp och hällde i så mycket kaffe som jag bara kunde, typ tre vanliga koppar kaffe i en. Perfekt. Behöver det nu känner jag.
Världens mest sjuka kväll igår. Carro & jag satt och åt frukost och pratade igenom kvällen, det va en hel del. Fast även om vi inte är så friska i huvvet så trivs jag med tillvaron ändå. Vi hade väldigt kul i alla fall. All that matters.
Sjuka konversationer med random folk, det är livet det. En annan kille kom fram till Carro & mig, och berättade hela våra liv på ett ungefär, mest Carros liv, men han visste mer än vi själva visste. Har aldrig pratat med han innan. Det är sånt som förgyller livet.
Jag lämnar alla andra detaljer till ödet, känner att det inte är läge att ta upp det här.
Carro och jag kom hem vid 2-tiden. Vi gick o la oss i mammas o pappas säng. Och asgarvade åt allt. Och våra röster va totalförstörda, så det blev ännu roligare. Det är så skönt att garva åt ingenting, man vet inte varför man gör det, man bara gör det, och livet känns så rätt. Ingenting kan gå fel, man bara lever här och nu.
Nä sjukt lyckad kväll, när det väl kommer till kritan. Kunde faktiskt inte gå bättre. Inga tegelväggar blev slickade på, ingen polis, inget crazy klättrande, ingen dålig moonwalk.
Det ända jag ska häva är kaffe, och det är jävligt värt känner jag just nu. Sen ska jag städa toan ( och nej, ingen har spytt , jag ska bara göra det för att det ska göras) Mamma kommer hem imorgon, och ja, det ska va snyggt, det har jag lovat.
Jävla gött med nyfärgat hår! säger bara det! Mycket värt det också. det blir så livligt, lever sitt eget liv, det där håret. Alla borde prova på det. Gör det nu, gör det sen, bara man gör det! Som att födas på nytt.
Jag har köpt ett gigantiskt ritblock, okej inte gigantiskt. Men A3 format. Plus pennor för 300 kr, jag har för första gången lagt ner energi på nåt jag gillar att göra. Så nu ska det där jävla blocket fyllas med poträtt av folk jag tycker om och känner, eller andra saker jag känner för. Men mest poträtt.
Så det så! Lite mål i livet ska man ha , som man brukar säga.
Just nu lever jag på energin från förrförra veckans middag. Så känns det i alla fall. Har ätit frukost, men vid klockan 8 typ. Så nu börjar jag bli helt crazy. Carro kommer snart med mat dock !
Kanske ska skita i och äta och gå ut. Billigt och bra. Hög & full på samma gång känns det som. Eller så äter jag när Carro kommer… spännande och se vad jag väljer.
En Mimmi som kanske har kommit på att hon kanske ska plugga nästa år. Det är jag det. Äh inget är bestämt, så jag tänker inte heller säga att jag SKA. Jag säger som jag brukar: Vi får väl se.
Det är ändå jag som bestämmer, jag är mannen i huset.
Man blir typ störd när man är ensam hemma, jag får prata med mina två katter, eller med mig själv. Eller så skiter jag i och prata och väntar tills Carro kommer , så man får lite vettiga svar.
Välkommen hem Mimmi ! Någon har ju tänkt på mig iallafall. Fint väder, sol och grejer. Då är jag nöjd för stunden.
Och.. det råkar vara Fredag..ojojoj.
En till grej med att vara arbetslös är… Att man inte håller koll på dagarna, innan kunde man längta till en fredag och känna att det skulle bli gött med lite helg. Nu är man glad för alla som jobbar, man längtar åt dom. Så man glädjs med alla som jobbar, att det blir Fredag, och man unnar dom en najs helg. Man kanske blir en mer omtänksam person när man inte har jobb? Gött isåfall.
Ikväll ska jag gå ut, gå ut och gå ut och gå ut. Lika överraskande varenda gång, världen ligger framför ens fötter. Man kan hamna överallt och ingenstans. Pengar flyger åt alla håll. Man har roligt, sen har man tråkigt, och sen sover man. Låter kul , eller hur!
Nä kul ska det bli, kul blir det alltid på ett eller annat sätt.
Jag färgar håret också, precis i denna minut. Sitter vid ”fin-bordet”, och på detta bordet ligger en extremt vit duk, jag får sån jävla lust till att lägga huvudet på bordet och dra håret runt över hela bordet. Man vill , men man får inte.
Jag åker ju runt till släkten och snyltar lite, mamma & pappa har ju lämnat mig. Skämt åsido, klart jag klarar mig själv. Men hur jävla kul är det? Nä precis. Så jag passar på att hälsa på lite.
Dom ska skjutsa hem mig imorgon med, snälla som dom är! Hur dom orkar va så snälla, det vet man inte. Dom gör allt för barnbarnen, barnen också iofs. Blir man sån när man blir mormor? Att man har den plikten, eller att man bara känner att man ska ställa upp. För så känner jag ju nu, att jag vill ställa upp mer för folk, men ibland har man inte tid, och ibland måste man göra annat. Men mormor och morfar, dom gör det alltid. Dom ändrar alla planer för att ställa upp. Beundransvärt.
Nä nog med seriös skit.
Jag kom & tänka på en grejj… att det är sjukt hur känslig eller sjuk i huvvet ( man får välja själv) man blir när man är tillsammans med någon, ah eller kär, va som helst. Låter så töntigt egentligen, men man blir så rädd för att det ska ta slut typ, så man blir osäker från och till. Fastän man kanske inte behöver vara det. ( låter ju hur dumt som helst nu när jag skriver det). Och när man verkligen tycker om en person, som verkligen är nåt speciellt, som man verkligen bryr sig om sjukt mycket, som man skulle kunna göra allt för. Ja då blir det ännu värre. Så jävla bra, men så jävligt mycket värre. Självklart är det värt det! Tusen gånger om är det värt det. Och jag är förvånad själv att man kan bli så ”känslig” ah eller sjuk i huvvet. Men det kan väl bara va en positiv sak egentligen, jag hoppas det. Även fast man vet hur personen funkar, så blir man osäker från & till vid varje liten annorlunda sak. Försvinner gör dom tankarna lika fort, och kommer tillbaka efter ett tag. Men värt , det är det.
När man typ kollar en person i ögonen och vet att den här idioten har fått för sig att han gillar mig, och inte vet jag varför. Då blir man lite rörd, på ett fint sätt. När man kan säga vad som helst till personen, när man har kul ihop. Då vet man.
Samtidigt så blir man så
osäker ibland. Varför tar dom äckel-tankarna över för?
Och ju mer underbart det är, ju mer man känner att: ” det här kan va den rätta” , ju mer paranoid blir man. Men älskar personen, det gör man, det blir man inte osäker och sjuk i huvvet av, det vet man bara.
Så sjukt jobbigt när man inte vet vad man ska göra med livet, jobb och allt sånt där. Jag har världens finaste vänner, världens finaste pojkvän, världens finaste familj. Dom har sina egna speciella tjusningar var och en.
Så finns det saker som fattas, typ jobb, framtidsplaner, jo men planerna har jag ju i huvvet, men kanske inte 100% realistiska just nu? Och då vet man inte vad man vill göra under tiden, tills man kan kämpa för det man vill. Jag brukar inte ens berätta för någon vad jag vill göra, jag har nog inte berättat det för någon. Jag är inte rädd för att det inte går att genomföra, utan mer för att jag ska göra mig själv för förväntansfull, och sen inte orka genomföra det.
Stockholm är ett steg på vägen känns det som. Verkligen. Inte för att Småland håller människor tillbaka, utan mer att jag har alltid tyckt om Stockholm. Samtidigt vill man inte flytta bara för att flytta, och det är där jag förlorar. Jag kan aldrig bestämma vad jag vill göra, jag kan aldrig bara tänka på vad jag vill och sen göra det. Utan jag börjar alltid tänka på konsekvenserna. Alltid. Oftast dom negativa med. Svårt och veta vad man vill göra i livet. Svårt och veta vart man hamnar, vilket är rätt logiskt. Jag kan ju i princip hamna var som helst. Skönt att jag har extrem separationsångest för saker då! haha.. Framtiden ser så jävla mörk ut så jag tänker släcka alla lamporna i den här lägenheten i Vasastan och bara skratta åt mig själv. :) puss
Vakna upp i Sthlm och ta en kopp kaffe och lyssna på ett par Lasse-låtar, det är mer än najs ibland. Just idag känns det så.
Ett konstigt problem jag har är att jag väntar in i det sista med att göra igordning mig, för att jag vill hinna njuta av kaffet så länge jag kan, sen slutar det med att jag stressar. Men nu när jag tänker efter så stressar jag hur jag än gör. Tar jag två timmar extra på mig , så stressar jag i slutändan ändå. Varför? .. man kan ju undra.
Jag är nog för smart för mig själv. Jag lurar mig själv. Ah, eller inte.
Ett tidigt tåg imorgon blir det, när min syster ändå ska till Linköping.
För mig är arbetsförmedlingen en jävla röra. Jo, väldigt bra att ha kan man tycka, men hur har dom lagt upp det. Skriva in sig.. Då står det: Tel hem: , adress, efternamn, ja allt det vanliga.. och sen kommer det jag typ dog av skratta av.. ” Tel. arbete: ” Jaha? Nä men , hmm ja vänta lite, då ska jag kolla upp numret dit, nä juste ja! Jag har inget jobb.. jaha nehe, jaaa men juste , det är ju därför jag skriver in mig här!
Förstår mycket mycket väl att det handlar om att man kan va inskriven när man har ett jobb.. men för att inte dom verkliga arbetslösa människor inte ska få ännu mer ångest skulle det väl ändå kunna stå nåt med :för närvarande jobb typ… , jag fattar min egen poäng i alla fall.
Samhället är en enda röra, va ska vi ta oss till. Nä hemskt det lät. Vi gör vad vi vill , världen ligger framför oss! Det börjar när det börjar, det slutar när det slutar. Ingen kan stoppa oss.
Det är bara Karlsson på taket som kan förstöra min motivation nu.Bara Karlsson.
Jag trivs i Stockholm. Jag har en slags hat-kärlek till Stockholm. Men mest kärlek förstås. Min älskade syster bor ändå här. Jag får en sån go känsla av att vara här faktiskt. Och hatet vet jag inte vart det spelar in. Kan va dialekten på 14åriga tjejer, hata är väl att ta i . Men jag gillar att när min syster och jag är och fikar, så sitter det fyra tjejer i femtonårs åldern och konversationen låter såhär: ” Tjej 1 : – Men xxxxx han är väl rolig? ” ” Tjej 2 : – Asså, näääh, han är inte alls rolig! ” ” Tjej 3: – Nä, asså han är så tråkig, har inte ens lagt till han på facebook! ” ( med en övertygande min) ”Tjej 4: – Asså, då är han fan tråkig”
Tio min med konversationer som låter sådär, samt att tjejerna alltid refererar till facebook, så blir man trött i huvvet, fjortis som fjortis kanske. ” Ah,men jag vill bara åka iväg, och sen kan vi typ säga att vi heter andra namn, och att vi inte kommer från Stockholm” ” jaaa, vilken bra idé, men tänk om dom lägger till oss på facebook då?! hur gör vi då? ”
Efter det kommer en till diskussion om att dom känner att dom har blivit ”mer mogna” på sistonde, och att dom känner sig vuxna. Ojojoj tänker jag då. Vilka tjejer, undra om dom kanske gjorde typ ett vuxen-test på facebook innan dom gick ut. Kan va så. ”- Nää , asså jag vill inte lägga till min mamma på facebook , för hon lagade asäcklig mat idag! ” ”-Fyfan, då kan inte hennes mat ha varit god:O ”
Det sista hittade jag självklart på, men omöjligt hade det inte varit. Idioter. Eller inte idioter, för hårt ord. Mer ointelligenta, ovärldsvana snorungar. Som behöver hitta en väg i livet att gå. Börja med Farmville ungdomar, jag har själv precis gjort min farm så stor att det bara finns en eller två nivåer kvar att ”expanda”. De ni !
Nä men dagen har sett ut som så , att vi va på bio innan fikat, ”Min stora grekiska semester” . Den va rolig. På bion satt det två killar som tyckte allt som ingen annan tyckte va kul, va kul…. En tjej satt själv, och asgarvade.. jag vet inte hur det är med alla andra, men jag har ingen ro att sitta och garva högt när jag kollar på bio själv.. Skulle inte gå på bio själv heller för den delen. Lägger ner den diskussionen.
Blir inget vettigt av det här. Imorn ska jag steka skiten ur alla Stockholmare. puss på’t
